Operationen

Inför operationen var jag riktigt nervös och fantiserade om allt möjligt hemskt som skulle kunna hända. Att jag inte skulle vakna ur narkosen, kvävas, få en blodpropp, kvävas, att läkaren skulle "borra" fel och slinta på hjärnan, mm.
Nu var det iallafall dags att ta tjuren vid hornen, operation kl. 09.00.

Jag var som vanligt sen till sjukhuset (att passa tider är inte min grej)
Kl. 09.05
Väl där fick jag, i förberedande syfte, svälja fler smärtstillande tabletter samt en tablett som motverkar blodpropp. (Att ligga stilla så länge på ett operationsbord kan bilda proppar)
Sköterskan rakade bort en del hår runt örat.
Som tur är har jag långt hår och fick ha kvar överhåret.

Kl. 09.15
Jag var nu redo för operationen vilken beräknades ta 3-5 timmar. Sköterskorna rullade in mig på sängen till narkosavdelningen och jag hann intemer än säga "Hej" till narkospersonalen så var jag borta.

Kl. 16.30 Slår upp ögonen. Allt snurrar och jag är helt säker på att jag dött och är i någon annan värld. En suddig sköterska bryter tanken när hon står ovanför mig och frågar hur stor min smärta i huvudet är på en skala från 1-10, där 10 är obeskrivligt ont. Jag förstör då att jag är på uppvaket ,men förstår inte hur den stora klockan ovanför mig kan visa 17.15 då operationen bara skulle ta någon timme.,
7-8 svarar jag och försöker röra huvudet, vilket är helt otänkbart.
Sköterskan pumpar i mig mer smärtstillande och jag somnar igen.

Kl. 17.30 Vaknar av att en sköterska står ovanför mig igen och frågar om smärtskalan. Nu kändes det lite bättre, 6 svarar jag och smnar lika snabbt igen. Obeskrivligt skönt att sova, det kändes som att jag ville ligga där för evigt.

Kl. 18.10 Nu vaknar jag av att flera sköterskor står ovanför mig och pratar. De vill rulla iväg mig till en egen sal och så blir det.
Huvudet värker. Inte så jag vill avlida av smärtan, men visst känns det.

Kl. 20.30 försöker jag resa mig ur sängen, vilket var en väldigt dum ide, allt snurrar och jag höll nästan på att trilla ur sängen så jag ligger stilla kvar och somnar igen.


RSS 2.0